Ett par månader tidigare hade jag inte ens sett en ukulele IRL, och om jag sett en hade jag tänkt att det var ett leksaksinstrument. Att jag överhuvudtaget ägde en ucke var Metallicas fel. Men den historien kan berättas en annan gång. Nu stirrade ett tiotal par ögon på mig. Alla ögoninnehavarna höll i uckar. Fina, vackra, välstämda uckar utan GO TO HELLstone- klistermärken och fisklinesträngar. Kursledaren såg ut som en rollfigur i En Midsommarnattsdröm. Han kasserade omedelbart min ucke och lånade mig en Riktig. Jag dog, återuppstod och greppade instrumentet.
I ärlighetens namn ska sägas att om jag inte rökt och därmed fått en chans att samla ihop mig lite då och då tillsammans med Oves svägerska så hade jag troligen inte fullföljt den där första helgkursen. Den hade annonserats som en nybörjarkurs, men det var då fan inga nybörjare i det rummet. Förutom jag, Oves svägerska (förlåt, jag har glömt ditt namn, men du var jävligt trevlig!!) och Chris. Men Chris kille var proffsmusiker och Chris rökte inte.
Det yrde terser, kvinter och diverse andra musikteoretiska begrepp genom luften. Vi delade in oss i grupper. Min grupp spelade Kalle Theodor. En annan grupp spelade Fox on the Run och sjöng fyrstämmigt. Fan vad folk var ambitiösa! Jag hade hamnat i helvetet. Skulle jag någonsin kunna ta ett C-ackord? Varför gick alla låtar i D-dur så att jag inte kunde vara med och sjunga? Varför förväntades jag köpa stämapparater och transponeringssnurror och fatta tugget?
Jag åkte hem med en ucke som var tre gånger dyrare än den första och vilade i ett hardcase istället för en fisig nylonpåse, samt en stämapparat. Och eftersom jag är masochistiskt lagd hade jag anmält intresse till ytterligare en helgkurs.
Hahahahahaha......asså men.... var vi på samma ställe? Du SÅG väl att jag bara fejkade att spela på strängarna...och sen när det blev mer än 3 ackord så satt jag med axlarna framskjutna med kutig rygg och kände mig rätt misslyckad. Däremot fanns där en med glödande kinder och "jag-ska-fantamig-klara-av-detta-om-det-så-är-det-sista-jag-gör-utseende". Inga namn nämnda och inga glömda.
SvaraRaderaJag kan ju bara säga det att den personen brinner idag för uke och spelar offentligt och har en gudomlig röst som sammantaget gör att öronen tror det är julafton!!!
Fast det får jag inte säga, för personen tror inte på mig och tycker att jag överdriver verkligheten..... men sån är inte jag!
/C
Grattis, jobbet som PR-agent/manager för Uke'em är ditt! Vi kan tyvärr inte betala någon lön men det ser superbra ut i ditt CV! =) ///Anett
SvaraRadera