The Rocky Road to Sjölundaverket, del III

Från en annan av MOOMS-teaterns föreställningar

Sen började det hända saker! På nästa helgkurs - även den i Frälsningsarméns källare - deltog Anders, Bibban och Fredrik och plötsligt var vi en sexmannagrupp! Och vår uckelärare Marcus lovade bort oss till en första spelning - på Frälsningsarmén, som tack för lån av lokal. I ett svagt ögonblick tog han på sig att fixa ljudfiler och .pdf-er och what not och lotsa oss genom hela detta första skrämmande offentliga uppträdande. Det blev inte riktigt så, men spelningen blev av i alla fall :)

Men först deltog vi i en talangjakt....

Så här i efterhand fattar jag inte att vi vågade. Vi hade spelat ihop i typ någon månad - återigen med reservation för dåligt minne - när Per-Erik, som kände någon på MOOMS-teatern, föreslog att vi skulle gå på audition för en serie föreställningar, där olika lokala talanger medverkade. Vår dåvarande repetoar bestod i princip av  kursmaterialet, som innehöll en hög procent barnvisor, några ballader med typ 52 enformiga verser samt låtar som krävde skönsång eller (för oss) avancerade ackordbyten. Vi hade max 10 minuter på oss att göra ett oförglömligt intryck.

Dagen när vi skulle på audition var jag så nervös att jag körde vilse och hade sönder mitt munspelsstativ (som inte användes till munspel på den tiden). Alla kom dock fram till slut. Vi visades in i vår loge, som var köket. Där trängdes vi med strupsångare, dansare, trollkarlar och vackra tonårsflickor med gitarr, samt skådisar och övrigt folk från teatern. Vi stämde uckarna. De lät ovanligt tunna och pipiga. Alla var vi bleka och sammanbitna, möjligtvis med undantag av Fredrik, som verkade mer upplivad än vanligt. Tre låtar hade vi valt ut. Ring of Fire med kazoo-intro (jag rodnar!) och Kling, klang, klockan slår, för det var den enda låten som hade något liknande ett arrangemang. Och så hade Bibban skrivit ny text till Jolene - Kristin Pingvin - snudd på en skamlös fjäskning eftersom föreställningen bl a handlade om klimatförändringar och ett antal pingviner figurerade i sammanhanget.

Jag har mycket vaga minnen av själva framträdandet, men vet bestämt att vi tog oss igenom alla låtarna och att vi fick applåder. Det måste ha varit något rörande över en grupp om sex vuxna människor med väldigt små instrument som så tydligt drömde om att få bidra till kulturen, så vi blev utvalda :)

Någon annan får skriva om hur det gick när vi var med i föreställningen, för jag hade förhinder den dagen. Men alla var nöjda och glada och hade fått blodad tand när det gällde uppträdanden.