The Rocky Road to Sjölundaverket, del VII - Kräftmusik

Den där första riktiga spelningen i Knickarp ligger som ett varmt, guldkantat minne i mitt hjärta. Dels för att vi kände oss som ett "riktigt" band, dels för att festdeltagarna var jättepositiva och väldigt trevliga. Musikaliskt sett var vi i ärlighetens namn inte särskilt avancerade, även om vi hade börjat jobba mer aktivt med ljudbilden istället för att alla spelade och sjöng allting, hela tiden, men vi hade en ambitiös setlist och massor av energi. Fredrik agerade konferencier mellan låtarna, och det gjorde han med bravur! Sen bjöd publiken verkligen till också. Tog så väl hand om oss, dukade fram mumsig mat och dryck och gav oss komplimanger.

Det önskades dessutom extranummer!! Något vi överhuvudtaget inte hade tänkt på - vi var nog snarare inställda på att folk skulle be oss korta setlisten en aning så de kunde prata med varandra (jo, det har hänt. Fast inte i Knickarp :)

Några klipp från Knickarp ligger på Youtube, bland annat detta.

De andra klippen finns i högerspalten. Det är mycket bakgrundsbrus och vi har en tendens att öka tempot, annars tycker jag att vi har vår egen stil och en bra början till ett eget sound.

The Rocky Road to Sjölundaverket, del VI - Om rep och rep-lokaler

Det här är en bit av vägen till Knickarp. Allt skall uppenbaras nedan!

Vi hade börjat inse vikten av att ha en ordentlig replokal. Först träffades vi mest hemma hos Anders i Lomma. Länge därefter huserade vi i P-E:s lägenhet i Mallme. Det var helt OK, men efter 22.00 ska det som bekant vara tyst i flerfamiljshus och det är inte alltid man är färdigspelad vid ett visst klockslag. När P-E bytte ungkarlslivet mot tvåsamhet försköts dessutom hans fokus från ukulelemusik till ljuvare musik. Vi lirade hemma hos Bosse i Svedala. Han hade en mycket tålig familj :) Sen blev det P-A:s garage, åtminstone så länge det var plusgrader.

Garagebandet, plåtat av Bosse :)

Fredrik hittade en riktig rep-lokal i Vintrie - jodå, det hängde rep från taket eftersom det var en gymnastiksal. Lokalen var väldigt trevlig förutom avsaknaden av vissa moderna bekvämligheter, t ex en toalett. Någon gång spelade vi hemma hos mig (Anett), men Malmöfolk tycker alltid det är så långt att köra (det tar ungefär lika lång tid från Mallme till Lindby som från Kirseberg till Limhamn. Något längre tid till Limhamn, faktiskt, åtminstone på dagen).

Nu har jag ganska kort minne så jag minns inte när vi började öva på Ukkeverket, men jag är rätt säker på att det inte var sommaren 2009. Jag tror faktiskt att vi alternerade mellan P-E:s lägenhet och P-A:s garage, rätta mig om jag har fel. Vi hade ett mål. Vi var oerhört taggade. Vi skulle spela på en kräftskiva i Knickarp, där Kristina (som tagit profilbilden) och Stefan bodde och det fanns en idrottsplats, som hört både Knickarps IF och Kal P Dal skörda applåder. Festen skulle vara i klubbhuset och vi skulle för första gången använda RIKTIG utrustning - mickar, högtalare och (ett litet) mixerbord. Och vi skulle videofilma hela spelningen *svälj!*.

Här är setlisten:

Set 1

1.     I Can’t Be With You

2.     Ett glas öl

3.     Ring of Fire

4.     Vällingklockan

5.     Nothing Else Matters

6.     Bakom mina solglasögon

7.     The Big Rock Candy Mountains

8.     Drömmarnas ö

9.     Cigarettes And Whiskey

10. Kaffe utan grädde

Set 2

1.     Sisters of Mercy

2.     Man of Constant Sorrow

3.     Fan fan fan

4.     Summerwine

5.     Bara om min älskade väntar

6.     So Much Wine

7.     I en roddbåt till Kina

8.     Creep

9.     Flicka med guldbruna ögon

10. Johnny I Hardly Knew Ya

11. Jag mår illa

Jag har något vagt minne av att vi aldrig spelade Man of Constant Sorrow. Eller så gjorde vi det. Vem vet, inte jag :) I nästa inlägg ska jag berätta hur det gick.

The Rocky Road to Sjölundaverket, del V

Men nu glömde jag en spelning - påsken 2008 spelade vi faktiskt också på Storgatan Kafé & Rum i Löderup, som var alldeles sprillans nyöppnat! God mat, utsökt fika, konst och ukulelemusik erbjöds de hungrande och törstande Konstrunde-deltagare som hade vägarna förbi. Anders hade sin mamma på besök och tog med henne. Hon genomled tappert tre omtagningar av vår rätt korta setlist (på den tiden använde vi förstås inte begrepp som setlist och gig och sånt. Det gör vi numera, tongue in cheek ;). De flesta som lyssnade såg väldigt glada ut, även när vi spelade sorgliga och hemska låtar om fyllebråk, olycklig kärlek och livets allmänna jävlighet. Det är något man lägger märke till rätt snabbt som ukulelist - när man tar fram sitt lilla instrument ler människor ofta redan innan man börjar spela. Stor skillnad mot när man plockar fram en gitarr. Då ska det förbanne mig levereras högklassig musik, annars rycks gitarren ur händerna på en av någon Hendrix-wannabee. En ukulele är det ingen som rycker från en.

Sen blev det sommar och vi fick vår första RIKTIGA spelning!! Den skulle gå av stapeln i slutet av augusti och vi repade som besatta. Vi provade också på att gatumusicera under Malmöfestivalen. Det var nervöst och spännande och vi fick mycket uppskattning, vilket var jätteroligt och kanske lite oväntat. Dessutom spelade vi ihop 280 spänn, en knapp och ett plån kondomer :)

Någonstans under sommaren bestämde sig Anders och Bibban för att viga sin fritid åt spelandet. Men då handlade det inte om ukulele utan om golf. Och plötsligt var vi bara fem.....

PS: En annan sak jag glömt var vår kick-off i Oxie! Men jag minns inte riktigt när det var... nån annan som vet?

The Rocky Road to Sjölundaverket, del IV - med video!

I december 2008 spelade vi på julmarknaden i Lomma! Det är inte vår turnélastbil vi står i, utan så såg själva scenen ut. Kallt utav helsicke var det men så roligt vi hade! Någonstans på vägen hade Bosse kommit till med sin jättestora bas-ucke - det känns som om han alltid varit med och spelat och jag minns därför inte exakt när, men med en bas i bandet blev vi lite modigare. Och när man idag lyssnar på ljudklippen därifrån märker man att vi faktiskt utvecklats en hel del på två år.... :)

 Vi närmar oss våren 2009 nu i Uke'ems historia och det var payback time för gratislån av lokal. Först spelade vi på Frälsis på Gamla Väster. Vi hade kryddat repetoaren med Amazing Grace på svenska - Oändlig nåd, tror jag den heter - Pärleporten och Ovan Där, men delar av publiken tjurade över att vi hade för många engelska låtar. Här träffade vi Åsa för första gången, men det visste vi inte då - det kom fram en trevlig tjej efteråt och berättade att hon också spelade ukulele.

Sen ville Frälsis i Ystad också höra oss. Det är därifrån bilden ovan är hämtad, i början av mars 2009. Jag minns publiken som mycket entusiastisk (vi hade tipsat ett antal släktingar och vänner) och spelningen som lyckad, fast vi borde nog ha mickat upp våra röster.

Och i maj spelade Uke'em Light för första gången! Uke'em Light kallar vi oss när vi inte är full styrka. Även detta var på en marknad i Lomma och med mickar... läskigt!!! Fredriks familj var publik, samt ett glatt gäng på den närbelägna pubens uteservering. Kan inte låta bli att lägga upp det här klippet, som Anna (Fredriks fru) filmade trots att barnen uppenbart kämpar hårt för att komma därifrån :) "Nothing Else Matters" är i original en väldigt vacker låt, men fanken vad den är lång när man står på ett lastbilsflak i Lomma och är så nervös så tänderna skallrar.... det intressanta darret på rösten är delvis helt oavsiktligt. Så det går fortare och fortare, Bosse och Fredrik hänger på och till slut går vi i MÅÅÅÅÅÅLLLLL!!!!! Enjoy! =)